Min tjej börjar bli stor!
Vad säger man när ens äldsta son börjar bli sur på en för att man uppmuntrar lillsyrran att sminka o klä sig som en tonåring fasten hon "bara" är 11år? Han får liksom en faders/storebrorsroll som jag inte är van att se. Kan bara le o känna att ja lyckats ganska bra i min uppfostran av mina barn då de månar så om varandra.
Det är med mix feelings jag pysslat om henne idag. Hon e ju så söt o blir så fin med så lite medel. Lite rouge, en läppmarkör, lite lipgloss, lite glitter på ögonlock o lite mascara så ser hon 5 år äldre ut (på gott o ont). Hon stormtrivs när ja pysslar o ja måste erkänna att ja inte trodde att ja skulle tycka de va kul, men med bara grabbar i huset för övrigt blir det liksom en brejk i allt det grabbiga.
Nu ska ja själv under en vattenstråle efter att ha varit ut till stallet. Passar på när det är den där sab... melodifestivalen. Sorry men ja tycker inte om att de hackat upp en bra underhållande kväll till ett flertal löjliga idol liknande program med dåliga programledare (grrr) Tyvärr håller inte min kära sambo med mig :-(
shit va bra man har de egentligen - ska bara få in det i huvet åxå
Har funderat (igen då rå) o kommit fram till att ja bryr mig för mkt om hur man stavar o uttrycker sig i en blogg. Jag ska försöka bli mer jordnära, för det är inte hur det stavas som intresserar utan vad man menar.
Från det ena till det andra har jag nu kommit fram till att jag har det för dj... bra just nu. Sitter hemma o drar in "lön", har ingen chef som ställer krav - förutom min Staffan då ;-) - o har därför tid att lägga på att grubbla över existensiella frågor i lugn o ro.
Men precis! Jag har en längre tid nu mått sisådär pga rädsla för framtid o tristess. När man slutar röka o försöker sluta dricka börjar man undra vad för fler anledningar det finns att leva nämligen. Utan dessa härliga droger blir allt så tråkigt liksom. (Nu kanske en del av er tycker att jag härmar ngn som skrev om just detta i Aftonbladet häromdan, men det är verkligen INTE meningen, utan ni som känner mig vet hur länge jag kämpat med att inte falla tillbaka i gamla spår o börja röka igen).
Det tråkiga i kråksvängen är att jag inte hört om mskan som skrev i Aftonbladet kom fram till ngn lösning på livets gåta... Själv tror jag att det gäller att se till vardagliga rutiner. Att få dessa att variera lite mer o kanske införa stunder som gör livet roligare att leva på daglig basis. Samtidigt måste man för att kunna göra detta rama in o utföra alla måsten som finns för att kunna koppla av o njuta av det andra.
Själv älskar jag att höra andra skratta - o själv skratta förstås - och det ska vara med andra, inte åt andra! Hur får man då in mer skratt i vardagen utan att det blir för krystat? Tips ngn? Vad mer tycker jag om? Att vistas ute i skog o mark (UTAN att frysa dock!!) o hur får ja in det i min vardag? Osv. ¨Tror att man måste scanna sig själv emellanåt o lägga in sånt som gör livet värt att leva, lr?
Tror att det är så man får jobba med sig själv. Inte låta alla vardagssysslor o tråkigheter vara målet utan, som Luisas chef sa då han talade om att han tyckte att gymnasieungdomar behöver träna på att se förbi det som är i vägen för deras mål o se till att målet förblir det roliga som man vill uppnå. Man ska inte titta på målvakten som står i vägen för målet utan koncentrera sig på att få in pucken i glipan som finns vid sidan om. Vad tror ni?
He,he. Tror ni jag lyckades hoppa över att rätta felstavningar lr skriva som man talar. Får nog träna mer----------
kram på er alla
Glömde ju skryta om allat annat bra ja har just nu, men de får vi ta en annan gång då...
Hästar alltså.
I onsdags skulle ja för första gången rida Una, fjordingen som jag nu är medryttare på, men vi kom bara ett par hundra meter så börja hon bocka o ha sig för att hon inte ville lämna övriga stallmedl.! jag kände mig som när jag fick min första häst - liten o rädd.
Rädd att åka av o göra mig illa, rädd att Una skulle få av mig o dra järnet hem o göra sig illa. Una är ju bara 4 år o ska dessutom föla om ett par månader så jag var livrädd att hon skulle skada sig om lyckades få av mig o sen dra i 110 mot stallet.
Men så igår fick vi sällskap ut o då gick de minsann hur bra som helst. Hon var ju som en 4 åring ska vara o hon kan ju absolut inte gå rakt men det är ju sånt som ska höra till. De andra fasonerna måste vi nu jobba bort.
