Bgb och feedback
Tänk Om krig ändå kunde tas på allvar och totalförbjudas!
Hör skrämmande historier om att folk, bla i Sverige, tror att allt är ett spel, att inte människor dör utan att allt är "ett enda påhitt" för att kapitalismen ska frodas
Mår illa av det.
Så...jag fortsätter att göra vad jag kan, och klarar av, med bästa förmåga 😁
Blågula bilen
Jag har nu varit 3 vändor till Ukraina. Levererat lastbil och TGB30/40 och måste erkänna...det är som ett gift att hjälpa på detta sätt.
Jag får göra vad jag älskar att göra: köra.
Responsen har varit blandad. En barn frågade om jag skrivit testamente, ett annat om jag får betalt - svaret är nej på båda frågorna vilket kan anses dumt, naivt och dumdristigt....men sån har jag varit i hela mitt liv!
När jag gör ngt gör jag det till 100%.
"Man ska inte ångra ngt man gjort utan bara sånt man INTE har gjort" är mitt motto
Allt går - frågan är bara hur 🥰
Life is not for living
Jag har träffat mannen i mitt liv - bara det att inte HAN fattat det än ...
*skratt
*skratt
Dottern slutar 9:an och sonen 7:an
...men jag är inte en dag äldre än 25 :D
WOW - jag finns kvar :D
Mycket länge sen jag srev här - kul att man finns kvar.
Kanske man skulle börja blogga igen... I så fall är det nog idé att berätta vad som hänt sen sist och det orkar jag absolut inte nu. Nu är det ju krama kuddags =D!
Min far i filmen Anaconda
http://www.facebook.com/ext/share.php?sid=93264813969&h=2oZxX&u=mFC7_&ref=nf
Hmmm - högskola kontrja universitet lr jobbar vi åt samma håll?
Länge sen jag skrev här, mkt händer o än mer har hänt men det jag vill tala om inatt är:
"Högskolor som har ansökt om att få bli universitet får avslag. I regeringens proposition om framtidens forskarutbildning avslår de ansökningarna från högskolorna som vill bli uppgraderade till universitet".
Vad menar de med "uppgraderade till universitet"???
Jag har ju då gått en utbildning mot en högskola - är man då mindre värd?
Vad tycker du? Hur tänker du? Vad vet du om skillnaden?
"Högskolor som har ansökt om att få bli universitet får avslag. I regeringens proposition om framtidens forskarutbildning avslår de ansökningarna från högskolorna som vill bli uppgraderade till universitet".
Vad menar de med "uppgraderade till universitet"???
Jag har ju då gått en utbildning mot en högskola - är man då mindre värd?
Vad tycker du? Hur tänker du? Vad vet du om skillnaden?
Min tjej börjar bli stor!
Vad säger man när ens äldsta son börjar bli sur på en för att man uppmuntrar lillsyrran att sminka o klä sig som en tonåring fasten hon "bara" är 11år? Han får liksom en faders/storebrorsroll som jag inte är van att se. Kan bara le o känna att ja lyckats ganska bra i min uppfostran av mina barn då de månar så om varandra.
Det är med mix feelings jag pysslat om henne idag. Hon e ju så söt o blir så fin med så lite medel. Lite rouge, en läppmarkör, lite lipgloss, lite glitter på ögonlock o lite mascara så ser hon 5 år äldre ut (på gott o ont). Hon stormtrivs när ja pysslar o ja måste erkänna att ja inte trodde att ja skulle tycka de va kul, men med bara grabbar i huset för övrigt blir det liksom en brejk i allt det grabbiga.
Nu ska ja själv under en vattenstråle efter att ha varit ut till stallet. Passar på när det är den där sab... melodifestivalen. Sorry men ja tycker inte om att de hackat upp en bra underhållande kväll till ett flertal löjliga idol liknande program med dåliga programledare (grrr) Tyvärr håller inte min kära sambo med mig :-(
shit va bra man har de egentligen - ska bara få in det i huvet åxå
Språk är ett intressant fenomen, lr inte fenomen utan... ja vad säger man?
Har funderat (igen då rå) o kommit fram till att ja bryr mig för mkt om hur man stavar o uttrycker sig i en blogg. Jag ska försöka bli mer jordnära, för det är inte hur det stavas som intresserar utan vad man menar.
Från det ena till det andra har jag nu kommit fram till att jag har det för dj... bra just nu. Sitter hemma o drar in "lön", har ingen chef som ställer krav - förutom min Staffan då ;-) - o har därför tid att lägga på att grubbla över existensiella frågor i lugn o ro.
Men precis! Jag har en längre tid nu mått sisådär pga rädsla för framtid o tristess. När man slutar röka o försöker sluta dricka börjar man undra vad för fler anledningar det finns att leva nämligen. Utan dessa härliga droger blir allt så tråkigt liksom. (Nu kanske en del av er tycker att jag härmar ngn som skrev om just detta i Aftonbladet häromdan, men det är verkligen INTE meningen, utan ni som känner mig vet hur länge jag kämpat med att inte falla tillbaka i gamla spår o börja röka igen).
Det tråkiga i kråksvängen är att jag inte hört om mskan som skrev i Aftonbladet kom fram till ngn lösning på livets gåta... Själv tror jag att det gäller att se till vardagliga rutiner. Att få dessa att variera lite mer o kanske införa stunder som gör livet roligare att leva på daglig basis. Samtidigt måste man för att kunna göra detta rama in o utföra alla måsten som finns för att kunna koppla av o njuta av det andra.
Själv älskar jag att höra andra skratta - o själv skratta förstås - och det ska vara med andra, inte åt andra! Hur får man då in mer skratt i vardagen utan att det blir för krystat? Tips ngn? Vad mer tycker jag om? Att vistas ute i skog o mark (UTAN att frysa dock!!) o hur får ja in det i min vardag? Osv. ¨Tror att man måste scanna sig själv emellanåt o lägga in sånt som gör livet värt att leva, lr?
Tror att det är så man får jobba med sig själv. Inte låta alla vardagssysslor o tråkigheter vara målet utan, som Luisas chef sa då han talade om att han tyckte att gymnasieungdomar behöver träna på att se förbi det som är i vägen för deras mål o se till att målet förblir det roliga som man vill uppnå. Man ska inte titta på målvakten som står i vägen för målet utan koncentrera sig på att få in pucken i glipan som finns vid sidan om. Vad tror ni?
He,he. Tror ni jag lyckades hoppa över att rätta felstavningar lr skriva som man talar. Får nog träna mer----------
kram på er alla
Glömde ju skryta om allat annat bra ja har just nu, men de får vi ta en annan gång då...
Har funderat (igen då rå) o kommit fram till att ja bryr mig för mkt om hur man stavar o uttrycker sig i en blogg. Jag ska försöka bli mer jordnära, för det är inte hur det stavas som intresserar utan vad man menar.
Från det ena till det andra har jag nu kommit fram till att jag har det för dj... bra just nu. Sitter hemma o drar in "lön", har ingen chef som ställer krav - förutom min Staffan då ;-) - o har därför tid att lägga på att grubbla över existensiella frågor i lugn o ro.
Men precis! Jag har en längre tid nu mått sisådär pga rädsla för framtid o tristess. När man slutar röka o försöker sluta dricka börjar man undra vad för fler anledningar det finns att leva nämligen. Utan dessa härliga droger blir allt så tråkigt liksom. (Nu kanske en del av er tycker att jag härmar ngn som skrev om just detta i Aftonbladet häromdan, men det är verkligen INTE meningen, utan ni som känner mig vet hur länge jag kämpat med att inte falla tillbaka i gamla spår o börja röka igen).
Det tråkiga i kråksvängen är att jag inte hört om mskan som skrev i Aftonbladet kom fram till ngn lösning på livets gåta... Själv tror jag att det gäller att se till vardagliga rutiner. Att få dessa att variera lite mer o kanske införa stunder som gör livet roligare att leva på daglig basis. Samtidigt måste man för att kunna göra detta rama in o utföra alla måsten som finns för att kunna koppla av o njuta av det andra.
Själv älskar jag att höra andra skratta - o själv skratta förstås - och det ska vara med andra, inte åt andra! Hur får man då in mer skratt i vardagen utan att det blir för krystat? Tips ngn? Vad mer tycker jag om? Att vistas ute i skog o mark (UTAN att frysa dock!!) o hur får ja in det i min vardag? Osv. ¨Tror att man måste scanna sig själv emellanåt o lägga in sånt som gör livet värt att leva, lr?
Tror att det är så man får jobba med sig själv. Inte låta alla vardagssysslor o tråkigheter vara målet utan, som Luisas chef sa då han talade om att han tyckte att gymnasieungdomar behöver träna på att se förbi det som är i vägen för deras mål o se till att målet förblir det roliga som man vill uppnå. Man ska inte titta på målvakten som står i vägen för målet utan koncentrera sig på att få in pucken i glipan som finns vid sidan om. Vad tror ni?
He,he. Tror ni jag lyckades hoppa över att rätta felstavningar lr skriva som man talar. Får nog träna mer----------
kram på er alla
Glömde ju skryta om allat annat bra ja har just nu, men de får vi ta en annan gång då...
Hästar alltså.
Tänk att vissa djur kan få bete sig hur som, medan vi tvåbenta minsann ska kunna allt o de helst från början.
I onsdags skulle ja för första gången rida Una, fjordingen som jag nu är medryttare på, men vi kom bara ett par hundra meter så börja hon bocka o ha sig för att hon inte ville lämna övriga stallmedl.! jag kände mig som när jag fick min första häst - liten o rädd.
Rädd att åka av o göra mig illa, rädd att Una skulle få av mig o dra järnet hem o göra sig illa. Una är ju bara 4 år o ska dessutom föla om ett par månader så jag var livrädd att hon skulle skada sig om lyckades få av mig o sen dra i 110 mot stallet.
Men så igår fick vi sällskap ut o då gick de minsann hur bra som helst. Hon var ju som en 4 åring ska vara o hon kan ju absolut inte gå rakt men det är ju sånt som ska höra till. De andra fasonerna måste vi nu jobba bort.
I onsdags skulle ja för första gången rida Una, fjordingen som jag nu är medryttare på, men vi kom bara ett par hundra meter så börja hon bocka o ha sig för att hon inte ville lämna övriga stallmedl.! jag kände mig som när jag fick min första häst - liten o rädd.
Rädd att åka av o göra mig illa, rädd att Una skulle få av mig o dra järnet hem o göra sig illa. Una är ju bara 4 år o ska dessutom föla om ett par månader så jag var livrädd att hon skulle skada sig om lyckades få av mig o sen dra i 110 mot stallet.
Men så igår fick vi sällskap ut o då gick de minsann hur bra som helst. Hon var ju som en 4 åring ska vara o hon kan ju absolut inte gå rakt men det är ju sånt som ska höra till. De andra fasonerna måste vi nu jobba bort.
Back on track ^^
Tror att jag måste ha "för mycket" att göra för att må bra. Nu är det igång.
Jag läser fyra kurser på distans via internet, jag kämpar med min uppsats, jag är scoutledare o är där varje torsdag, jag kommer imorgon att börja rida igen, till helgen ska jag lyssna på info om en ny skola som kommer till stan där jag funderar på att söka anställning o jag går hos en kvinna som undervisar mig i The Work - ett sätt att förhålla sig till sig själv o på så vis få bättre självkänsla o självförtroende.
Tror inte jag får in mer än så i veckorna.
Sen säger en terapeut till mig att jag absolut inte får stressa. Kan inte göra annat än le :P
Jag läser fyra kurser på distans via internet, jag kämpar med min uppsats, jag är scoutledare o är där varje torsdag, jag kommer imorgon att börja rida igen, till helgen ska jag lyssna på info om en ny skola som kommer till stan där jag funderar på att söka anställning o jag går hos en kvinna som undervisar mig i The Work - ett sätt att förhålla sig till sig själv o på så vis få bättre självkänsla o självförtroende.
Tror inte jag får in mer än så i veckorna.
Sen säger en terapeut till mig att jag absolut inte får stressa. Kan inte göra annat än le :P
Vikken helg --------
Fredagen var sjukt stressig. Jag besiktigade bilen o åkte till LiU dels för att lämna tillbaka en massa böcker men även för att ta en fika m Marika, en f.d. skolkamrat (skumt o såga F.D.!) Det var j-e kul o träffa henne o se hur hon vuxit pga att hon snart har sitt diploma i handen...
Sen var det hem o vakta Linus skjuts till kompisen i Vadstena o packa hans kläder för helgen - vilket han redan gjort när jag kom hem (stolt mamma här ^^) Framåt 17.00 vart det iallafall så lungt att jag tänkte sätta mig en stund men då kommer Ida o vill ha sitt, vad säger man. Bara o trampa iväg på hennes runda.
Väl hemma var det Nick´s tur - han undra om ja inte kunde vara schaufför o köra honom till sthlm på lörd. Sophie o jag slängde oss i bilen o körde upp honom till Lise o själva åkte vi till Luisa. Där fick vi god mat o kunde verkligen koppla av o känna oss hemma. Men när Lise ringde o tyckte att i skulle åka ut till henne o Nick var det bara att göra det - man säger lliksom inte nej till Lise :D.
Väl där fick Sophie massor av uppmärksamhet. Hon blev sminkad o ompysslad på det vis som mormor annars gjorde - det var en fröjd o se tjejen som växte o tom blev lite kaxig (positivt sätt :-) När duvorna var klara så körde jag in Lise o Nick till stan åkte o la Sophie på Luisas soffa o väntade på att Nick o Lise skulle ringa för att få skjuts hem igen. Det tog inte lång stund.
Så in till stan o hämta det flådiga paret o sen hem till Lise. Jag var åter hos Luisa lagom till att Antonio höll på att låsa ut mig... nu var kl. kring 02.30!
Varför berätta om alla turer hit o dit undrar ni förstås - jo grejen är att Lise bor i FLEMINGSBERG o Luisa bor i NÄLSTA, VÄLLINGBY - jag har mao kört taxi i 10 mil utöver upp till sthlm o åter. Det var en upplevelse.
Måndag morgon o nu ska jag ta tag i studerandet.
Sen var det hem o vakta Linus skjuts till kompisen i Vadstena o packa hans kläder för helgen - vilket han redan gjort när jag kom hem (stolt mamma här ^^) Framåt 17.00 vart det iallafall så lungt att jag tänkte sätta mig en stund men då kommer Ida o vill ha sitt, vad säger man. Bara o trampa iväg på hennes runda.
Väl hemma var det Nick´s tur - han undra om ja inte kunde vara schaufför o köra honom till sthlm på lörd. Sophie o jag slängde oss i bilen o körde upp honom till Lise o själva åkte vi till Luisa. Där fick vi god mat o kunde verkligen koppla av o känna oss hemma. Men när Lise ringde o tyckte att i skulle åka ut till henne o Nick var det bara att göra det - man säger lliksom inte nej till Lise :D.
Väl där fick Sophie massor av uppmärksamhet. Hon blev sminkad o ompysslad på det vis som mormor annars gjorde - det var en fröjd o se tjejen som växte o tom blev lite kaxig (positivt sätt :-) När duvorna var klara så körde jag in Lise o Nick till stan åkte o la Sophie på Luisas soffa o väntade på att Nick o Lise skulle ringa för att få skjuts hem igen. Det tog inte lång stund.
Så in till stan o hämta det flådiga paret o sen hem till Lise. Jag var åter hos Luisa lagom till att Antonio höll på att låsa ut mig... nu var kl. kring 02.30!
Varför berätta om alla turer hit o dit undrar ni förstås - jo grejen är att Lise bor i FLEMINGSBERG o Luisa bor i NÄLSTA, VÄLLINGBY - jag har mao kört taxi i 10 mil utöver upp till sthlm o åter. Det var en upplevelse.
Måndag morgon o nu ska jag ta tag i studerandet.
Tänk att jag så ofta kan känna på mig..
Det är så häftigt! Jag är medlem i en sida dit många medium tar sig med frågor, tycken o tänk o nu har en kvinna som ska till Brasilien tagit kontakt m mig eftersom hon såg på min profil att jag är därifrån. Det år såå häftigt för hon ska till en man som jag sett en dokumentär om som kan operera med skalpell UTAN bedövning exempelvis!! Kanske såg ni den åxå? Det häftiga äri att jag visste att hon skulle dit o började prata om honom innan hon berättat sitt ärende till mig.
Hon ville höra om jag visste ngt mer om honom eller om jag tom hade varit där.
Hon ville höra om jag visste ngt mer om honom eller om jag tom hade varit där.
Han kallas för John of God. Sök på det på nätet. Det finns fins fotovisningar från Abadiania där han håller till. Gissa om jag skulle vilja åka dit? Reportaget jag såg var till en början lite knepigt, men när så reportern fick en upplevelse som hette duga så vände ens misstankar. Han började plötsligt att blöda från två små märken strax under hjärtat, bara så där o utan att det gjorde ont. John of God hade använt healing på honom tidigare under veckan o hittat hans svaga punkt - han var så känslokall o skeptisk emot allt o alla men efter detta så måste sägas att han vart en annan mska :-)
DIT skulle jag åka idag - lr kanske till Cuba för o dansa järnet - lr kanske till ... äsch, vad jag svamlar. Jag har ju ändå inga pengar --------------------
Är verkligen tacksam för min intuition, den har inneburit att jag inte blivit lika sårad som jag hade blivit o det är en häftig känsla att få "rätt" även om man blivit utsatt för taskiga grejjer. Nu ska jag bara träna o drilla denna kunskap så att jag inte hamnar (hrm) fel - vilket åxå händer förstås... *skäms*
DIT skulle jag åka idag - lr kanske till Cuba för o dansa järnet - lr kanske till ... äsch, vad jag svamlar. Jag har ju ändå inga pengar --------------------
Är verkligen tacksam för min intuition, den har inneburit att jag inte blivit lika sårad som jag hade blivit o det är en häftig känsla att få "rätt" även om man blivit utsatt för taskiga grejjer. Nu ska jag bara träna o drilla denna kunskap så att jag inte hamnar (hrm) fel - vilket åxå händer förstås... *skäms*
Ja e sååå duktig ;-)
Idag har jag hunnit med massor av skolarbete! Det jag lagt krut på idag är neuropsyk. kursen. Det är j-e intressant att läsa om diagnoser som ADHD, asperger (som jag för övrigt alltid kallat aspberger av ngn oförståelig anledning) och autism.
En god nyhet jag inte berättat är att Staffan hittat en billig reservdel till min bil!! Istället för 9.000:- så blir det bara 3.000:- - så mitt i allt elände kan jag ha lite större förhoppningar om att bilen står ut m mig ett tag till =D
Nu är det sussa dags. Har ett späckat program för imorgon med bil som borde ombesiktigas o allt...
gonatt alla goa o rara ---------- saker
En god nyhet jag inte berättat är att Staffan hittat en billig reservdel till min bil!! Istället för 9.000:- så blir det bara 3.000:- - så mitt i allt elände kan jag ha lite större förhoppningar om att bilen står ut m mig ett tag till =D
Nu är det sussa dags. Har ett späckat program för imorgon med bil som borde ombesiktigas o allt...
gonatt alla goa o rara ---------- saker
ÄNTLIGEN!!!
Idag var jag på avslutningslunch för socialpedagoger o lärare som utexaminerats. Det var en verklig aha-upplevelser för mig då så mkt föll på plats vad gäller mitt skrivande av c-uppsatsen. Jag har känt mig som en dålig mska då jag inte hunnit klar i - för mig - utsatt tid, men så kom jag på idag att jag VILL INTE sluta!
Jag vill inte sluta o vara student, jag vill hålla mig kvar i den värld jag befunnit mig i så länge. Inte vill jag börja jobba o vara tvungen att lära känna nytt folk o nytt sätt att tänka. Även om et emellanåt har varit hur jobbit som helst har jag vetat vart jag hört hemma på ngt vis. Jag tillhörde ju grupp 2 av de som studerade till soc.ped. på distans mot Högskolan Väst o nu plötsligt skulle jag inte vara en av dem längre - det gick ju inte *ler*
Nåväl detta var en av de tyngre saker jag kom fram till idag En annan var att jag efter 3,5 år tillsammans med kolleger trott att jag var accepterad - jisses va man kan missta sig! Fortfarande får jag bevis på att man f(ör anledningar jag inte riktigt förstår mig på - som i detta fall) håller upp en viss fasad inför ngn för att sen egentligen binte ry sig om individen i fråga.
Kan tänka mig att detta låter kryptiskt, men jag kan ta det på enkellt sätt: jag känner mig sårad o förolämpad då jag inte blivit bjuden in i en gemenskap som jag i min enfald trott att jag var ok hos. Så nu är det sagt. Inte för att jag var den ende vi var två som inte vart inviterade vid detta bord så det vart inte så jobbit som det kunde ha varit att få det i ansiktet, men det är inte riktigt samma sak även om det tröstar. Den andre har inte gått i samma grupp o haft m de involverade att göra på samma sätt...
Men,men - uppenbarligen lär man så länge man lever. Jag har iallafall lärt känna några helt underbara mskor under dessa år som jag vet attjag kommer att ha fortsatt kontakt med - det är det som räknas.
Summa sumarum så mår jag bra även om det var snudd på att jag inte skulle komma ur detta på ett sånt sunt sätt som jag trots allt gjort... Jag har sambo o barn kvar ;-) o jag har en positiv syn på framtiden TROTS den sabla uppsatsen som envist hänger sig kvar =D. Tur att man har en sån trevlig handledare som pushar o håller på en vilket jag tackar andevärlden för;-)
Nu ska jag äta en bit o sen ska jag sätta mit o läsa om neuropsykiatri och kriminalitet - låter kul lr hur? Tycker iallafall jag!
Kram på er alla - o sorry att ja inte varit här på så länge....
Jag vill inte sluta o vara student, jag vill hålla mig kvar i den värld jag befunnit mig i så länge. Inte vill jag börja jobba o vara tvungen att lära känna nytt folk o nytt sätt att tänka. Även om et emellanåt har varit hur jobbit som helst har jag vetat vart jag hört hemma på ngt vis. Jag tillhörde ju grupp 2 av de som studerade till soc.ped. på distans mot Högskolan Väst o nu plötsligt skulle jag inte vara en av dem längre - det gick ju inte *ler*
Nåväl detta var en av de tyngre saker jag kom fram till idag En annan var att jag efter 3,5 år tillsammans med kolleger trott att jag var accepterad - jisses va man kan missta sig! Fortfarande får jag bevis på att man f(ör anledningar jag inte riktigt förstår mig på - som i detta fall) håller upp en viss fasad inför ngn för att sen egentligen binte ry sig om individen i fråga.
Kan tänka mig att detta låter kryptiskt, men jag kan ta det på enkellt sätt: jag känner mig sårad o förolämpad då jag inte blivit bjuden in i en gemenskap som jag i min enfald trott att jag var ok hos. Så nu är det sagt. Inte för att jag var den ende vi var två som inte vart inviterade vid detta bord så det vart inte så jobbit som det kunde ha varit att få det i ansiktet, men det är inte riktigt samma sak även om det tröstar. Den andre har inte gått i samma grupp o haft m de involverade att göra på samma sätt...
Men,men - uppenbarligen lär man så länge man lever. Jag har iallafall lärt känna några helt underbara mskor under dessa år som jag vet attjag kommer att ha fortsatt kontakt med - det är det som räknas.
Summa sumarum så mår jag bra även om det var snudd på att jag inte skulle komma ur detta på ett sånt sunt sätt som jag trots allt gjort... Jag har sambo o barn kvar ;-) o jag har en positiv syn på framtiden TROTS den sabla uppsatsen som envist hänger sig kvar =D. Tur att man har en sån trevlig handledare som pushar o håller på en vilket jag tackar andevärlden för;-)
Nu ska jag äta en bit o sen ska jag sätta mit o läsa om neuropsykiatri och kriminalitet - låter kul lr hur? Tycker iallafall jag!
Kram på er alla - o sorry att ja inte varit här på så länge....
