Återuppväckta, glömda, oigenkännbara muskler.
WOW, att man kan gå ner sig så på bara ett par år alltså!!
När jag flyttade till Vadstena såg jag till att bli medryttare på en häst som tidigare varit galloppör, det tog kanske ett par veckor innan jag var i OK form för honom, nu har jag hittat en tjej som är villig att testa mig, o hon äger en tinker (ingen bra benämning på en så fin hästras - se http://sv.wikipedia.org/wiki/Tinker så förstår ni vad jag menar) som är hur fin som helst - Hippy heter han o honom har jag då testat att sitta upp på - detta var i tisdags. Tror ni att jag är människa än? Nej, precis. Jag har träningsvärk både här o där!! Dessutom, vilket är mest jobbigt att tänka på, är hur svårt det var att komma upp på honom. De vikter jag har runt mitten av kroppen, som är till för att göra träningarna lite effektivare ni vet, tillåter inte att benen kommer så nära inpå kroppen som krävs när man ska sitta upp på en häst.
Nu finns det ju en pall utanför stallet, som jag kan använda, men det är ändå psykiskt knäckande!!! Jag har väl aldrig haft dessa problem tidigare!!!
Tur att det kommer ett gäng grabbar till oss i helgen som kan muntra upp mitt lilla taskiga självförtroende, genom sina tokroliga minnen från den tid då de näst intill bodde hemma hos en. Det kommer att dyka upp 5 härliga grabbar i en bil från Jakan o ytterligare ett par från närmare håll som ska liva upp Linköping alt. Norrköping imorgon, o som jag förstått det, kommer de att bo hos oss :-)
När jag flyttade till Vadstena såg jag till att bli medryttare på en häst som tidigare varit galloppör, det tog kanske ett par veckor innan jag var i OK form för honom, nu har jag hittat en tjej som är villig att testa mig, o hon äger en tinker (ingen bra benämning på en så fin hästras - se http://sv.wikipedia.org/wiki/Tinker så förstår ni vad jag menar) som är hur fin som helst - Hippy heter han o honom har jag då testat att sitta upp på - detta var i tisdags. Tror ni att jag är människa än? Nej, precis. Jag har träningsvärk både här o där!! Dessutom, vilket är mest jobbigt att tänka på, är hur svårt det var att komma upp på honom. De vikter jag har runt mitten av kroppen, som är till för att göra träningarna lite effektivare ni vet, tillåter inte att benen kommer så nära inpå kroppen som krävs när man ska sitta upp på en häst.
Nu finns det ju en pall utanför stallet, som jag kan använda, men det är ändå psykiskt knäckande!!! Jag har väl aldrig haft dessa problem tidigare!!!
Tur att det kommer ett gäng grabbar till oss i helgen som kan muntra upp mitt lilla taskiga självförtroende, genom sina tokroliga minnen från den tid då de näst intill bodde hemma hos en. Det kommer att dyka upp 5 härliga grabbar i en bil från Jakan o ytterligare ett par från närmare håll som ska liva upp Linköping alt. Norrköping imorgon, o som jag förstått det, kommer de att bo hos oss :-)
Kommentarer
Postat av: lena
att kliva upp på pall till häst är inte på nå vis dåligt. detta sparar ryggen på hästen för att slippa snebelasta, sen sparar man dessutom sadeln. Alltså bara possitivt.
Postat av: Lena
Muskler är intressanta! Fick du inte ont i alla de fina musklerna i fingrarna med? Det får alltid jag när jag inte ridit på ett tag... =)
Och du, jag har varit fruktansvärt avundsjuk på alla - exakt alla - som har hund!! Men inte nog med det, utan hund blir jag sjuk i själen... och det hålet Azlan lämande efter sig... usch!
Men nu så! =)
Trackback
