Back on track ^^

Tror att jag måste ha "för mycket" att göra för att må bra. Nu är det igång.
Jag läser fyra kurser på distans via internet, jag kämpar med min uppsats, jag är scoutledare o är där varje torsdag, jag kommer imorgon att börja rida igen, till helgen ska jag lyssna på info om en ny skola som kommer till stan där jag funderar på att söka anställning o jag går hos en kvinna som undervisar mig i The Work - ett sätt att förhålla sig till sig själv o på så vis få bättre självkänsla o självförtroende.
Tror inte jag får in mer än så i veckorna.

Sen säger en terapeut till mig att jag absolut inte får stressa. Kan inte göra annat än le :P

Vikken helg --------

Fredagen var sjukt stressig. Jag besiktigade bilen o åkte till LiU dels för att lämna tillbaka en massa böcker men även för att ta en fika m Marika, en f.d. skolkamrat (skumt o såga F.D.!) Det var j-e kul o träffa henne o se hur hon vuxit pga att hon snart har sitt diploma i handen...
Sen var det hem o vakta Linus skjuts till kompisen i Vadstena o packa hans kläder för helgen - vilket han redan gjort när jag kom hem (stolt mamma här ^^) Framåt 17.00 vart det iallafall så lungt att jag tänkte sätta mig en stund men då kommer Ida o vill ha sitt, vad säger man. Bara o trampa iväg på hennes runda.
Väl hemma var det Nick´s tur - han undra om ja inte kunde vara schaufför o köra honom till sthlm på lörd. Sophie o jag slängde oss i bilen o körde upp honom till Lise o själva åkte vi till Luisa. Där fick vi god mat o kunde verkligen koppla av o känna oss hemma. Men när Lise ringde o tyckte att  i skulle åka ut till henne o Nick var det bara att göra det - man säger lliksom inte nej till Lise :D.
Väl där fick Sophie massor av uppmärksamhet. Hon blev sminkad o ompysslad på det vis som mormor annars gjorde - det var en fröjd o se tjejen som växte o tom blev lite kaxig (positivt sätt :-) När duvorna var klara så körde jag in Lise o Nick till stan åkte o la Sophie på Luisas soffa o väntade på att Nick o Lise skulle ringa för att få skjuts hem igen. Det tog inte lång stund.
Så in till stan o hämta det flådiga paret o sen hem till Lise. Jag var åter hos Luisa lagom till att Antonio höll på att låsa ut mig... nu var kl. kring 02.30!

Varför berätta om alla turer hit o dit undrar ni förstås - jo grejen är att Lise bor i FLEMINGSBERG  o Luisa bor i NÄLSTA, VÄLLINGBY - jag har mao kört taxi i 10 mil utöver upp till sthlm o åter. Det var en upplevelse.

Måndag morgon o nu ska jag ta tag i studerandet.

Tänk att jag så ofta kan känna på mig..

Det är så häftigt! Jag är medlem i en sida dit många medium tar sig med frågor, tycken o tänk o nu har en kvinna som ska till Brasilien tagit kontakt m mig eftersom hon såg på min profil att jag är därifrån. Det år såå häftigt för hon ska till en man som jag sett en dokumentär om som kan operera med skalpell UTAN bedövning exempelvis!! Kanske såg ni den åxå? Det häftiga äri att jag visste att hon skulle dit o började prata om honom innan hon berättat sitt ärende till mig.
Hon ville höra om jag visste ngt mer om honom eller om jag tom hade varit där.

Han kallas för John of God. Sök på det på nätet. Det finns fins fotovisningar från Abadiania där han håller till. Gissa om jag skulle vilja åka dit? Reportaget jag såg var till en början lite knepigt, men när så reportern fick en upplevelse som hette duga så vände ens misstankar. Han började plötsligt att blöda från två små märken strax under hjärtat, bara så där o utan att det gjorde ont. John of God hade använt healing på honom tidigare under veckan o hittat hans svaga punkt - han var så känslokall o skeptisk emot allt o alla men efter detta så måste sägas att han vart en annan mska :-)
DIT skulle jag åka idag - lr kanske till Cuba för o dansa järnet - lr kanske till ... äsch, vad jag svamlar. Jag har ju ändå inga pengar --------------------

Är verkligen tacksam för min intuition, den har inneburit att jag inte blivit lika sårad som jag hade blivit o det är en häftig känsla att få "rätt" även om man blivit utsatt för taskiga grejjer. Nu ska jag bara träna o drilla denna kunskap så att jag inte hamnar (hrm) fel - vilket åxå händer förstås... *skäms*

Ja e sååå duktig ;-)

Idag har jag hunnit med massor av skolarbete! Det jag lagt krut på idag är neuropsyk. kursen. Det är j-e intressant att läsa om diagnoser som ADHD, asperger (som jag för övrigt alltid kallat aspberger av ngn oförståelig anledning) och autism.
En god nyhet jag inte berättat är att Staffan hittat en billig reservdel till min bil!! Istället för 9.000:- så blir det bara 3.000:- - så mitt i allt elände kan jag ha lite större förhoppningar om att bilen står ut m mig ett tag till =D
Nu är det sussa dags. Har ett späckat program för imorgon med bil som borde ombesiktigas o allt...
gonatt alla goa o rara ---------- saker

ÄNTLIGEN!!!

Idag var jag på avslutningslunch för socialpedagoger o lärare som utexaminerats. Det var en verklig aha-upplevelser för mig då så mkt föll på plats vad gäller mitt skrivande av c-uppsatsen. Jag har känt mig som en dålig mska då jag inte hunnit klar i - för mig - utsatt tid, men så kom jag på idag att jag VILL INTE sluta!
Jag vill inte sluta o vara student, jag vill hålla mig kvar i den  värld jag befunnit mig i så länge. Inte vill jag börja jobba o vara tvungen att lära känna nytt folk o nytt sätt att tänka. Även om et emellanåt har varit hur jobbit som helst har jag vetat vart jag hört hemma på ngt vis. Jag tillhörde ju grupp 2 av de som studerade till soc.ped. på distans mot Högskolan Väst o nu plötsligt skulle jag inte vara en av dem längre - det gick ju inte *ler*

Nåväl detta var en av de tyngre saker jag kom fram till idag En annan var att jag efter 3,5 år tillsammans med kolleger trott att jag var accepterad - jisses va man kan missta sig! Fortfarande får jag bevis på att man f(ör anledningar jag inte riktigt förstår mig på - som i detta fall) håller upp en viss fasad inför ngn för att sen egentligen binte ry sig om individen i fråga.
Kan tänka mig att detta låter kryptiskt, men jag kan ta det på enkellt sätt: jag känner mig sårad o förolämpad då jag inte blivit bjuden in i en gemenskap som jag i min enfald trott att jag var ok hos. Så nu är det sagt. Inte för att jag var den ende vi var två som inte vart inviterade vid detta bord så det vart inte så jobbit som det kunde ha varit att få det i ansiktet, men det är inte riktigt samma sak även om det tröstar. Den andre har inte gått i samma grupp o haft m de involverade att göra på samma sätt...
Men,men - uppenbarligen lär man så länge man lever. Jag har iallafall lärt känna några helt underbara mskor under dessa år som jag vet attjag kommer att ha fortsatt kontakt med - det är det som räknas.

Summa sumarum så mår jag bra även om det var snudd på att jag inte skulle komma ur detta på ett sånt sunt sätt som jag trots allt gjort... Jag har sambo o barn kvar ;-) o jag har en positiv syn på framtiden TROTS den sabla uppsatsen som envist hänger sig kvar =D. Tur att man har en sån trevlig handledare som pushar o håller på en vilket jag tackar andevärlden för;-)

Nu ska jag äta en bit o sen ska jag sätta mit o läsa om neuropsykiatri och kriminalitet - låter kul lr hur? Tycker iallafall jag!

Kram på er alla - o sorry att ja inte varit här på så länge....

PICTURE OF A PERFECT MAN





Did you really think there was one?????
 


RSS 2.0