Att vara kändis för en dag.

Det har varit givande att få läsa om sig själv och höra om hur man uppfattas, av andra, genom tidninsreprotagen som gjorts om mig de senaste dagarna. Den i Corren läste jag först igår och den i Motala/Vadstena Tidning hittade jag på nätet idag. Det hela vart bättre än jag trodde det skulle bli, även vad gäller reponsen från olika kända och okända - kul! Så här såg det ut i M/VT:

GRATTIS (klickbar) Christina Bohlin Namn: Christina Bohlin. Ålder: Fyller 40 år den 28 juni. Familj: Sambon Staffan Nilsson och barnen Olle och Stavro som är tvillingar (20), Sophie (11) och Linus (9). Bor: Just nu i Vadstena, men flyttar första juli till Tallboda utanför Linköping. Sysselsättning: Studerar till socialpedagog och arbetar extra på ett behandlingshem. Aktuell som: Resglad jubilar.




Hur mycket prylar har du?

Jag vet inte hur mycket prylar du har hemma, men jag har alldeles för mycket!!! Trodde att jag rensat det mesta, när jag återvände från volontärtiden i Namibia, men ack så jag har misstagit mig. Vi har tavlor som kommer att täcka varenda vägg, på det nya stället, och kanske kommer även lokalen vi hyr att förbli en förvaringsplats till jag säljer av allt - för det ska jag! Sakta men säkert! Det är ingen idé att inbilla sig att barnen vill ha något, de bara blänger på mig och tycker att jag är "mossig" när jag talar om affektionsvärdet.
Nåväl, tur att min egen far kommer att ligga under jord när det är dags för detta.
Nu ropar karln, bäst o ta nya tag innan han går i strejk.

Mina 15 min.av berömmelse?

En kurskamrat sa till mig att alla människor får 15 min. av kändisskap i sitt liv, idag var jag med i Corren och undrar därför om det är mina 15 min.? Själv har jag inte sett reportaget, men det sägs att jag ser bra ut och att det är en helsida - kul! Imorgon får jag försöka leta rätt på tidningen och kolla hur det ser ut. Inom kort kommer jag dessutom att vara med i Motala/Vadstena Tidning, prata om att säga bye, bye till Vadstena offentligt. Åxå kul. Nu kan man ju hoppas att man kommer att bli ihågkommen till nästa vår, då man ska ut på arbetsmarknaden och slåss. Annars måste jag klura ut ett nytt sätt att göra mig synlig på. Ha,ha. Tänk att jag skulle säga detta, jag som gömt mig så fort en kamera dykt upp eller så fort någon velat säga något snällt om eller till mig. Vem vet, jag kanske börjar bli gammal;-)

Snart är det dags.

Laddar för en jobbig, och efterlängtad, helg som kommer att resultera i muskelvärk och argumentationer´- flytten till Linköping. Vi har redan sett över vart var och en ska få ha sin lilla vrå, till och med badrummen, har vi kommit överrens om, ska delas upp på annat sätt än tidigare :-) Det blir ett tjej och ett killbadrum, allt för att minimera de kommande, tillhörande tonåringarnas, ockupation av dessa.

Midsommar passerade, om än inte så smärtfritt, och nu är det nyta tag som gäller. Kommer ta mig ett bra tag att smälta Sussie, och det tillåter jag att det gör, men jag måste även sköta vardagskraven utan att halka efter för att inte må ännu sämre så nu ska jag sätta mig med skolböcker, som jag försakat på grund av allt packande, för att klara uppgiften vi fått.

Det händer väl inte mina nära och kära.

Igår var en tung dag. Fick veta att en barndomskamrat gått bort, bara 44 år gammal. Hon stod i köket och lagade middag när hon föll ihop. Hennes 15-åriga dotter var den som fick ta smällen i första skedet, det var hon som var hemma. Att denna tjej dessutom förlorat sin 15-åriga halvbror, för några år sen, gör inte historien vackrare.
Som tur är har hon god kontakt med sin far som nu kommer att ta sig an henne på heltid. Han bodde sista året tillsamman med dottern och mamman under helgerna så de är ganska synkroniserade.

Vad jag vill ha sagt med detta är att man ska verkligen ta vara på ordspråk som uppmanar till att tala om för de man älskar och tycker om att de ska veta detta innan det är för sent!

R.I.P. Sussie!

Fler kurser påbörjade.

Idag kom då kursen "Vittnespsykologi" igång. Jag har ännu inte fått tag på boken jag måste göra kompletteringsuppgiften på, men biblioteket hörde av sig, bad om ursäkt och har nu beställt den från Sthlm så snart är jag igång.
"Vetenskapsteori" kursen ligger lite på is, medan "Ledarskaps" kursen pågår för fullt. Det är mkt som sker och snart är det dags för den stora flytten. Allt är jättekul och spännande. (Hur det går med hundköpet kan ni läsa om på hundbloggen så småningom, men lägger in en bild här på en av valparna).

Har haft besök av Correns fotograf idag och imorgon kommer Motala/Vadstena tidning för en intervju, passar på att profilera mig lite... Väninnan som går en kurs, här i stan åker hem imorgon, vilket är JÄTTE tråkigt. Hon har verkligen gjort livet lättare, de senaste dagarna, med sin sprudlande energi! Men hon har ju ett liv hemma, hon också.
På tal om att ha en vardag: dags att ta hand om tvätten.

Välkommen till Christinas blogg!

Här har jag tänkt pröva hur det känns att blogga. Har lite erfarenhet av det från andra sidor, men inte så att jag kunnat känna mig riktigt nöjd med utseende och/eller innehåll. (Exempel på tidigare sidor har ni i höger menyn).
Får se om jag kan få till det här och nu...

Så här ser jag ut och det, börjar jag känna, får jag acceptera. Det som går att göra någonting åt, som kläder och smink, ska jag lära mig handsaks med så småningom.
Min familj är stor och mycket betydelsefull, för mig. Vi kommer inom kort att skaffa hund, och dennes strapatser kommer ni att kunna följa, via denna sida: http://www.blogtown.se/blog.php?id=russet&date=2008-06-14%2017:39:00.
Bor för tillfället i en liten stad, men kommer inom kort att flytta till en större. Det ska bli skönt att kunna gå ut utan att bli igenkänd av allt och alla. Samtidigt har det varit lite bekvämt när man, till exempel, haft ärenden till biblioteket och glömt att ta med sig sitt lånekort har det altid ordnat sig ändå.
Nu ska jag ta lärdom av gamla misstag och inte bli för långrandig - säger med detta än en gång:
Välkommen till min nya blogg.


RSS 2.0