Hästar alltså.

Tänk att vissa djur kan få bete sig hur som, medan vi tvåbenta minsann ska kunna allt o de helst från början.
I onsdags skulle ja för första gången rida Una, fjordingen som jag nu är medryttare på, men vi kom bara ett par hundra meter så börja hon bocka o ha sig för att hon inte ville lämna övriga stallmedl.! jag kände mig som när jag fick min första häst - liten o rädd.
Rädd att åka av o göra mig illa, rädd att Una skulle få av mig o dra järnet hem o göra sig illa. Una är ju bara 4 år o ska dessutom föla om ett par månader så jag var livrädd att hon skulle skada sig om lyckades få av mig o sen dra i 110 mot stallet.
Men så igår fick vi sällskap ut o då gick de minsann hur bra som helst. Hon var ju som en 4 åring ska vara o hon kan ju absolut inte gå rakt men det är ju sånt som ska höra till. De andra fasonerna måste vi nu jobba bort.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0