ÄNTLIGEN!!!
Idag var jag på avslutningslunch för socialpedagoger o lärare som utexaminerats. Det var en verklig aha-upplevelser för mig då så mkt föll på plats vad gäller mitt skrivande av c-uppsatsen. Jag har känt mig som en dålig mska då jag inte hunnit klar i - för mig - utsatt tid, men så kom jag på idag att jag VILL INTE sluta!
Jag vill inte sluta o vara student, jag vill hålla mig kvar i den värld jag befunnit mig i så länge. Inte vill jag börja jobba o vara tvungen att lära känna nytt folk o nytt sätt att tänka. Även om et emellanåt har varit hur jobbit som helst har jag vetat vart jag hört hemma på ngt vis. Jag tillhörde ju grupp 2 av de som studerade till soc.ped. på distans mot Högskolan Väst o nu plötsligt skulle jag inte vara en av dem längre - det gick ju inte *ler*
Nåväl detta var en av de tyngre saker jag kom fram till idag En annan var att jag efter 3,5 år tillsammans med kolleger trott att jag var accepterad - jisses va man kan missta sig! Fortfarande får jag bevis på att man f(ör anledningar jag inte riktigt förstår mig på - som i detta fall) håller upp en viss fasad inför ngn för att sen egentligen binte ry sig om individen i fråga.
Kan tänka mig att detta låter kryptiskt, men jag kan ta det på enkellt sätt: jag känner mig sårad o förolämpad då jag inte blivit bjuden in i en gemenskap som jag i min enfald trott att jag var ok hos. Så nu är det sagt. Inte för att jag var den ende vi var två som inte vart inviterade vid detta bord så det vart inte så jobbit som det kunde ha varit att få det i ansiktet, men det är inte riktigt samma sak även om det tröstar. Den andre har inte gått i samma grupp o haft m de involverade att göra på samma sätt...
Men,men - uppenbarligen lär man så länge man lever. Jag har iallafall lärt känna några helt underbara mskor under dessa år som jag vet attjag kommer att ha fortsatt kontakt med - det är det som räknas.
Summa sumarum så mår jag bra även om det var snudd på att jag inte skulle komma ur detta på ett sånt sunt sätt som jag trots allt gjort... Jag har sambo o barn kvar ;-) o jag har en positiv syn på framtiden TROTS den sabla uppsatsen som envist hänger sig kvar =D. Tur att man har en sån trevlig handledare som pushar o håller på en vilket jag tackar andevärlden för;-)
Nu ska jag äta en bit o sen ska jag sätta mit o läsa om neuropsykiatri och kriminalitet - låter kul lr hur? Tycker iallafall jag!
Kram på er alla - o sorry att ja inte varit här på så länge....
Jag vill inte sluta o vara student, jag vill hålla mig kvar i den värld jag befunnit mig i så länge. Inte vill jag börja jobba o vara tvungen att lära känna nytt folk o nytt sätt att tänka. Även om et emellanåt har varit hur jobbit som helst har jag vetat vart jag hört hemma på ngt vis. Jag tillhörde ju grupp 2 av de som studerade till soc.ped. på distans mot Högskolan Väst o nu plötsligt skulle jag inte vara en av dem längre - det gick ju inte *ler*
Nåväl detta var en av de tyngre saker jag kom fram till idag En annan var att jag efter 3,5 år tillsammans med kolleger trott att jag var accepterad - jisses va man kan missta sig! Fortfarande får jag bevis på att man f(ör anledningar jag inte riktigt förstår mig på - som i detta fall) håller upp en viss fasad inför ngn för att sen egentligen binte ry sig om individen i fråga.
Kan tänka mig att detta låter kryptiskt, men jag kan ta det på enkellt sätt: jag känner mig sårad o förolämpad då jag inte blivit bjuden in i en gemenskap som jag i min enfald trott att jag var ok hos. Så nu är det sagt. Inte för att jag var den ende vi var två som inte vart inviterade vid detta bord så det vart inte så jobbit som det kunde ha varit att få det i ansiktet, men det är inte riktigt samma sak även om det tröstar. Den andre har inte gått i samma grupp o haft m de involverade att göra på samma sätt...
Men,men - uppenbarligen lär man så länge man lever. Jag har iallafall lärt känna några helt underbara mskor under dessa år som jag vet attjag kommer att ha fortsatt kontakt med - det är det som räknas.
Summa sumarum så mår jag bra även om det var snudd på att jag inte skulle komma ur detta på ett sånt sunt sätt som jag trots allt gjort... Jag har sambo o barn kvar ;-) o jag har en positiv syn på framtiden TROTS den sabla uppsatsen som envist hänger sig kvar =D. Tur att man har en sån trevlig handledare som pushar o håller på en vilket jag tackar andevärlden för;-)
Nu ska jag äta en bit o sen ska jag sätta mit o läsa om neuropsykiatri och kriminalitet - låter kul lr hur? Tycker iallafall jag!
Kram på er alla - o sorry att ja inte varit här på så länge....
Kommentarer
Postat av: Luisa P
Hej Tjejen vad kul att du är tillbaka har saknat dina inlägg på din blogg men du kan alla fall räkna med mig som din närmaste och bästa vän ska du veta du är ju bäst och vet du något det är de som torskar på att inte bjuda in dig de vet inte vad de går förlorad på ;o).
Du varför finns inte din blogg nominerade på http://wwwapp.aftonbladet.se/bloggpriset/index.jsp
Ha det så bra
Din super duper kompis i stockolm som hoppas att jag får träffa dig den 31 när jag ska ner till Linköping
Luisa
Trackback
